0025

visade dig fotografierna. hur han satt uppburen på sin mammas axlar, höjd över marken. det enda du sa om honom var att han dog ung, när vi fortfarande var nya för världen. det handlade aldrig om den egentliga avbilden eller om minnet, för dig var det bara linjer och former och ljus och någon annans påminnelse. men du har fel. minnena är kanske bara våra egna, de är bara för oss, men det gör dem inte dina att döma.