Så går jag ned till vattnet, för att lämna staden bakom mig. Gräset, insekterna och djuren tar mig som en av dem, som om jag återvänt hem efter alla år, tillbaka med ett annat namn än det som gavs mig. Som om jag aldrig varit borta.
Jag är samtidens oäkta son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar